Jag kanske ska berätta lite om hur jag valde min älskade siberian husky Lucifer in till mitt liv och hur han i sinom tid ändrat mig till den jag är idag. 

Allt egentligen började när jag första gången såg barnfilmen Balto. Då var jag för övrigt 15 år när jag först såg den, rätt sent men bättre sent än aldrig. Men låt mig börja från början med detta.

Jag föddes och sen då så har jag ett jättestort intresse av att jobba med djur, ett tag så ville jag tom åka utomlands och hjälpa djur som va i knipa och behövde både kärlek och vård/omsorg av oss människor... av MIG. 

Allt fortsatte när jag sen skulle välja gymnasium, jag verkligen brann för att jag skulle nå målet att bli veterinär och jag satsade högt... kanske för högt. Började väldigt sakta i gymnasietiden inse att detta skulle bli svårt och jobbigt men tänkte hela tiden att det kommer gå, jag har viljan. 

När jag sen äntligen gick ut skolan och började söka jobb så såg jag väldigt snabbt att få jobb inom just djursjukvåradare som vi trodde att vi kunde jobba som för att vi hade det där certifikatet, inte var tillräckligt och man behövde gå mer utbildningar. Visserligen så visste jag att det behövdes mer utbildning men snabbt sjönk mitt tålamod och glöden för att plugga vidare, pga att jag visste sen gymnasietiden inte skulle funka.. 

Jag var juh ständigt trött och tyckte att plugga var jobbigt. (haha ja nu när man har jobbat istället i 4 år så längtar man nästan tillbaka till skolbänken ^^) Jag skulle inte ha en chans eller så kände jag att jag var värdelös och aldrig skulle nå dit jag ville. 

SÅÅÅÅÅ jag la det yrket åt sidan, började satsa mer på det som jag hade mer erfarenhet till istället. Ändå innerst inne så kände jag att det va fel och det jobb jag höll fast vid nu inte kändes som "min grej" och jag viller verkligen jobba med något jag gillar, något jag älskar.. djur! 

Efter att ha påbörjat mitt andra jobb i mitt liv på ICA så satt jag å funderade på varför jag inte har ett djur hemma, framför allt när min sambo la ut en massa pengar på sin bil som inte är en av dom billigare bilarna. Efter litet tänkande där så frågade jag min sambo om det ev fanns en chans att vi kunde skaffa ett husdjur hem hit. Han sa att det va okej så länge det inte va en katt (" för dom är så onskefulla dom där katterna!") ... jag tänkte först, hmm jag har ALDRIG ägt en hund och har inte så mycket vana med en hund heller men det va då jag kom ihåg Baltofilmen!

Jag satte mig ner å kollade runt lite samtidigt som jag kollade på filmen, jag började också kolla mer och djupare information som jag kunde hitta om rasen. Började där inse att rasen va krävande och behövde 110% uppmärksamhet och stimulans. Jag tänkte först att jag kanske tog lite vatten över huvudet när jag började inse att hunden va så krävande men sen så gick det över till " men vänta lite nu.. om jag har en siberian husky som behöver daglig motion/stimulans men som också behöver känna att han är en i familjen så är det väl bäst med en sån? för då kan jag tom gå ner i vikt och själv se bättre ut!"... 

Jag va rätt så trångsynt just då för egentligen, ingenting handlar om vad JAG behöver... utan mer vad HAN behöver. 

Nåväl... å så kom det den tid då jag och min sambo åkte ner till Wacken (som för övrigt var min första utlandsresa med min sambo men som också va min första riktiga festival) och jag fick träffa på hans festivalpolare. Under tiden därnere så träffar jag på en kvinna som fick lite nys av min sambo att jag satt å kollade på att köpa en Siberian husky men egentligen så fick jag ingen som va "villig" att sälja en till mig.

Av ett mirakel i mina öron så pratar hon om att hon har en siberian husky som hon kan tänka sig att sälja till mig. " omg WHAT?!" tänkte jag och höll på att ramla av campingstolen i förtjustning. 

-är du fortfarande intresserad? frågade hon näst sista dagen och jag svarade ja. 

Därefter så började jag sälja saker min gamla bil osv för att jag skulle ha råd att köpa han. Det gick och efter en tid (närmare en månad senare) så åker vi ner å hämtar han. Jag kände på mig att den första tiden för både henne och för Lucifer skulle bli tuff för att dom nu hade skiljts ifrån varandra och nu kom helt plötsligt jag och skulle ta han ifrån dom och ge Lucifer ett permanent hem hos mig.

Ju mer tiden går börjar jag också inse att jag kanske tog som sagt för mycket vatten över huvudet, för han började bli väldigt envis med att inte lyssna, tugga sönder möbler, va otrevlig mot andra hundar. men jag gav mig fanken på att lyckas, jag valde rasen av en aledning och jag ska lyckas! 

Nu lite mer än 1  år som vi har haft han så har han blivit avsevärt bättre i allt, hans temprament, hans bemötande till människor, hans tålamod till den fysiska och mentala träningen jag ger han osv. Idag är han en glad vovve som vet vem som nu är ledaren här hemma och vem han kan krypa in till när det är lite kallt på golvet och mamma erbjuder en plats i sängen. 

Han dessutom ändrades totalt när han sövdes ner för inte så länge sen för att kunna ta bort en lymf( eller vårta) i munnnen och när han vaknade upp så ville han verkligen inte lämna mammas armar men jag antar att det är bara en temporär grej från han ^^ han är juh så envis med att visa upp sitt manliga jag att han inte har tid att gosa med mamma då :P. 

Är sååå glad att det är höst nu för dels är det för att snön kommer snart och då kommer det bli kul för både han å mig men också dels för att nu är det behagligt för att själv kunna träna upp sig. Som idag tex, lät lusse dra däcket idag ute vid motionsspåren vid Runby på Upplands väsby, bara för att försöka bygga upp lite muskler på han men sen också så att han allmänt blir piggare, gladare och goare. Sen så är det kul å se hur en siberian husky faktiskt jobbar. ;) 

Just nu så hoppas jag dock på att kunna hitta ett jobb som man trivs på, har någolunda bra lön och som inte allt för mycket har dumma arbetstider så man kan ge sin kille något extra. Jag har planer att en dag få göra åtminstonde en tävling i antingen barmark eller is/snö ( polardistans) men jag kan inte komma dit om jag inte kan köpa fler SH eller utrustningen för det. 

Jag har hittat några nu som är villiga att kunna sälja sina Siberian huskies till mig men då är problemet för mig ekonomin då jag nu som sagt är arbetslös. Jag vet att den som säljer en hund (oavsett ras) kan tekniskt sett inte "ge bort" en hund för det skulle bara se dåligt ut i alla vägar och det kan jag absolut förstå men just nu när jag ser stackars SH:ar på blocket eller några som faktiskt är villiga att kunna sälja mig deras hund  mot en summa så känner jag att ... fan... att jag nu inte har ett jobb så jag har pengarna, så att jag kan i sinom tid ge den hunden samma hem som jag gav till min kille... ett permanent hem med massor av kärlek, omsorg och roliga aktiviteter. Hade sååå gärna tagit hand om dom även om dom inte hade haft så mycket drag i sig. 

Hoppas innerligt att jag hittar som sagt att jag hittar ett jobb som jag trivs på, som ger mig möjligheter att kunna spara eller om jag ev ska faktiskt gå tillbaka till skolbänken. 

Skapa en bättre framtid för både mig och min hund/hundar.

För min Siberian Husky kille, är tillsammans med husse,

Mitt Allt