och inte lite heller.

att bli åtsidosatt och känna sig otillräcklig är tydligen vardagsmat för mig. inte för att min sambo på något sätt skulle få mig att känna så men allt annat.. saker å ting hjälper juh inte att jag har tappat typ all ork och lust till nästan allt också för den delen. 

Att söka jobb, att prata normalt med mina vänner, att leka med Lusse eller att bara ha en mysstund med sambon. 

Allt det där känns liksom inte "värt" det längre.. ibland så känner jag att jag vill flytta hem igen, börja om och börja leva som jag skulle ha gjort om jag bodde själv (utan hund och utan karl).. eller iaf få tillbaka suget att sitta ner framför deras tv och bara umgås. Att bara va migsjälv och jobba på ett bemanningsföretag som ringer fem minuter efter man har satt sig ner med en kopp te i soffan typ.. 

det som driver mig mest till vansinne är juh ekonomin.. vafan hände med mig?! har jag blivit så oansvarslig att jag inte har "råd" att spara längre?! jag va duktig, tack vare min pappa iofs, att spara när jag var yngre... det va juh det som ledde till min bil tex.. varför inte nu när jag lever med min sambo? 

jag ska visserligen på intervju nu igen då på onsdag och hoppas innerligt att dom kan anställa mig så fort som möjligt så jag slipper det här problemet jag fick förra gången.. A-kassan. 

Jag vill verkligen jobba men arbetsmarknaden ser väldigt dyster ut.. väldigt mycket "student" eller visstid (som är typ samma sak) och jag har ingen som helst intyg på att jag studerar eller har annan aktivitet för att ens ta sånna jobb.. så hur fan ska jag kunna få jobb om det är bara sånna jobb?! 

det var tänkt att påbörja plugga på komvux för att vidare gå till högskoleprovet för att slutligen söka in till SLU:s djursjukvårdarutbildning som flyttar då till uppsala efter att ha varit i Skara tidigare.... men med dom här utikterna på jobb så verkar som min dröm att få jobba med djur... ligger vääääldigt långt fram i framtiden. 

e så jävla trött på denna särbehandling man får.. eller nej vänta.. denna "utfrysning" man får.. 

som titeln säger.. dags att gå tillbaka till helvetet. 

sitter på ett jobb som skrivit mig som student trots att jag inte är det och nu går utan lön/betalt under den tid som jag "väntar" på jobb. min febriarilön kommer se katastof ut och värre kommer det å bli om jag fortsätter med detta företag och avtal jag har med dom. 

På måndag får det fanimej vara nog... ser ut som att jag antingen går tillbaka till Akassa (för f**king 3:de gången på ett år!) eller om jag kan få det andra jobbet jag söker. (kan ej nämna jobben nu då det kan leda till tvister)

sen så är jag sååååå trött på oseriösa köpare till den bil jag har! oftast får jag problemet med människor som konstat budar med mig om ett pris dom tycker är bra på min bil TROTS att jag säger att jag har finansigering på den och kan inte gå ner efter en viss summa, och då kan jag också ha sagt det typ 3 ggr till dom också och fortfarande så håller dom på. Känns som att dom tror att jag inte är seriös med mitt pris jag satt på den och/eller chansar på att jag kommer backa.

jag vill bara ha ett jobb, som jag kommer å går, varje dag och känner mig glad över att jag har. ett jobb som jag kan få mer erfarenhet av, få utvecklas för både migsjälv och för företaget samt känna att jag GÖR något om dagarna. jag verkligen HATAR att bara vara hemma och inte göra nånting.. ärligt talat!

Jag är glad dock att jag och en av mina bästa vänner drog in till stan idag och typ snackade skit i ca 3 timmar.. kändes som jag fick ur mig lite från det tyngda hjärtat iaf.  

men så fick hon mig också att inse en sak som hon nämnde. 

Om det inte hade varit för min lillkille så hade jag nog varit mer deprimerad nu än tidigare. för precis som hon sa: han finns där för mig när jag känner mig verkligen värdelös, han får mig att rensa tankarna när jag tränar han eller går bara ut med han på långa promenader (och då helst inne i skogarna runt omkring oss) han får mig att skratta när han hittar på massa konstiga saker å göra osv. Jag håller helt med i det argumentet! men jag vill också tillägga att det är inte bara lussebullen som bidrar till mitt någolunda bättre humör om dagarna utan också patrik, min älskade sambo.

dock så har jag märkt fruktansvärda förändringar i han pga mina konstanta problem med jobben (om det inte är att jag själv säger upp mig så är det att jag blir varslad eller något annat) och ekonomin är väldigt dyster för oss båda just nu. det har juh lett till otaliga sjukhusbesök på sistonde och jag blir mer och mer orolig för han. För HAN blir påverkad mav MINA problem. 

som en ond cirkel... 

Jag hoppas att allt vänder väääääääldigt snart.. annars.. well, jag kommer få ekonomiska problem likväl som andra problem  om detta hade tänkt sig att fortsätta. 

uhhhh.. 

undrar hur folk tänker när dom har lösa hundar.. ? 

fick ett möte idag... men inte som jag trodde det skulle vara på. såhär skrev jag på min FB:

"herrej*vlar va jag blev rädd nu på promenaden med lusse! skulle som sagt gå ut med lusse och så tänkte jag att jag skulle träna lusse på lite kommandon med distraktion runt om kring sig (vi står på en övergiven fotbollsplan/grusplan med en liten skogsdunge på vänster sida och hus på andra sidan) efter ett litet tag under träningen märker jag hur lusse snabbt som fan totalignorerar mitt godis (som han va fixerad vid början av träningen) och stelnar till (han är på alerten kan jag väl mer beskriva det som).. jag vänder mig om samtidigt (i reflexmässigt sätt) greppar tag om hans sele (sitter ner med han) och vad kommer emot oss då.. JO! en hund! en LÖS hund! satt där innan sekunderna å tänkte "shit! nu åker vi båda på en attack!" men lyckligtvis så stannade hunden bakom mig (då jag blockerade med ena benet och armen samtidigt som jag stenhårt håller i lusse för nu har han börjat få för sig att leka) och hälsar fint på lusse. hunden visade lite av "dominansbeteende?" och morrade lite men inget mer än så.. sen så efter ett tag hör jag hur någon svagt ropar på hundens namn.. hunden skiter fullständigt i det och fortsätter att stå hos oss. nu började jag bli lugnare och försökte få hunden, genom att lätta puffa bort hunden, att gå tillbaka till matte men det va först när typ matten va ca 70 m bort från oss som hunden sakta gick tillbaka. efter det satt jag kvar ett litet tag för att försöka lugna ner lusse men icke. lusse skulle bara fram och leka med den andra hunden. efter detta så ser jag hur ägaren kopplar hunden och typ smilar mot mig... jag höll självklart på att bli ännu mer förbannad på henne pga detta (då det är strikt koppeltvång i omr) men sen också att HON tar det som om det var inget! om det inte hade varit för att jag behövt lugna ner lusse då så hade jag fanimej gått fram till henne å hälsat: jag hoppas du framöver håller din hundjävel kopplad! för nästan gång kommer jag inte va lika snäll som jag va nu! 

e såååååå jävla arg på sånna människor men jag är glad att lusse tog det ändå bra (dvs ingen attack) och att jag inte fick panik eller nått. 

urgh.. första gången det händer för mig men det räcker fan en gång och jag inser nu hur j*vla oansvarsligt det är att EJ ha koll på sin hund. vad hade hänt om nu hundarna hade hamnat i bråk? eller om jag hade blivit biten av hunden för att jag försvarar lusse? usch ..."

jag hade lätt försvarat min kille om hunden i fråga fått för sig att attackera Lucifer. jag hade lätt tagit bettet och blodet om det nu blivit så men jag hade också blivit hårdhänt mot hunden också. 

kanske är det tyvärr det man måste göra.. man måste va våldsam eller hård mot mötande hundar som vägrar lyssna på ägare.. nä vänta lite! det är inte hunden fel! det är förfan ägarens! 

kanske skulle givit ägaren en smäll på käften om något hänt mot min kille eller migsjälv. då kanske dom hade lärt sig... iaf när dom ser oss. 

usch.. är så förbannad men är på sätt å vis glad att det hände för nu vet jag hur jag ska gå tillväga med just henne och hennes hund om jag ser dom igen. 

Jag brukar visserligen se lösa hundar som kommer mot oss (då visserligen så brukar jag också stanna en bra bit innan för att få ägaren att förstå att jag vill INTE att deras hund ska hälsa på min men också att med respekt ha en viss distans för omdirigering eller tid för påkoppling av hund) men då brukar hundarna stanna några tiotal metrar ifrån en och lusse då också vara lugnare.

Lusse sköter sig väldigt bra tills dom sista metrarna då han kan bli jobbig trots mycket jobb med just möte av andra hundar. Men idag var det bara för mycket för han.. han hade väldigt svårt att släppa hunden ur sikte och lugnade inte ner sig förrns jag stannade upp och stod där tills jag visste att hunden var ur sikte, han va lugnare och kunde focusera på mig igen. 

Där försvann den träning jag gjorde med han åt skogen.. 

Men han har kommit väldigt långt. 

Han har under ca en veckas tid nu lärt sig "HIT" och dessutom börjat gå bättre i koppel. (och där menar jag att han inte längre drar i kopplet utan låter kopplet vara helt ute men slappt samt att han börjar förstå min tanke till "kort koppel" funktionen. dvs kortare koppel så han går jämsides med mig istället för att gå framför mig hela tiden) 

Känns som att jag börjar få lite kontroll nu och allt tack vare min vän Jenny. Hon tog sig tid att lära mig främst om hur jag ska träna lusse, och lusse har tränat mig till vart hans gräns går. Är megastolt över han och hur processen gått men det är fortfarande mycket (!) som är kvar å  göra.. jag förstår att allt går inte att lära in på en milisekund på en äldre kille som min är men han är väldigt duktig när han väl förstår och går igenom med dom saker jag lär han som är han mer än duktig i mina ögon. Det bästa är ju när han gör så bra ifrån sig vid hundmöten!

Har blivit många spontana hundmöten nu när jag varit ute med han men varje gång han hör klickern eller om han hittar mitt godis jag kastat ut på en gräsplätt med massa löv och gräsgömmor, så vänder han sig till mig och sen till godiset och boksatvligen skiter fullständigt i den andra hunden. wiie!   

Nu visserligen har han också "hjälp" av en hundkompis vid dessa tillfällen som är så lugn i sinnet att även om vi skulle gå förbi utan godis så drar han inte efter vovven, vilket ibland funkar för lusse också. Nu så tränar jag nästan dagligen med dessa saker och dessutom gör lite parkour eller hur det nu stavas ^^ han äääääälskar det! tar han lite tid ibland och ibland är han ltie feg men med rätt metod så kommer han längre å längre med processen.   

Allt för lite godis/utmaning. Tack Jenny för ditt stöd och tålamod med oss! 

bilden nedan visar en mycket glad och nytränad kille   här var också den dagen han gjorde bäst ifrån sig. synd bara att han inte kan vara lös för han ville så gärna springa lös med sin hundkompis och leka lite. 

Här med kompisen. 

Det var också ett jäkla fint väder den dagen också. så ja det blev en hel del bilder fårn den dagen.. men dom här är dom bästa. my sweet babyboy!    

såg på facebook att det är en grupp som heter M.U.S.H som nu tänker nästan samma banor som stadsmissionen... dvs donera mat till dom hemlösa katterna och hundarna som finns därute. 

jag bara va tvungen att hjälpa till, för hua mig va det finns många djur därute som svälter. 

har du facebook och vill också hjälpa till? gilla deras sida och hjälp dessa stackars katter och hundar som är i nöd av mat under juletider. 

https://www.facebook.com/mushbarf.se/app_555705254499192

jag har gjort det.. har du hjärta nog att göra det själv? 

tung dag idag. 

bärjade med att min karl började få ont i ryggen och sen fick magsmärtor liknande magsår näst intill hela natten vilket gjorde att jag vaknade och hölls vaken tills jag typ tuppade av, av trötthet. får sen också höra att han sen lämnade sovrummet för att få mig att sova lite mer. 

sen till 7 ca kommer det lite hundar som jag passar under dagarna för några vänner och då är det dags att gå långvändorna med hundarna. Sadly, ena hunden gick inte överens med min kille och en till hane så dom fick idag leta vidare efter en annan. tyvärr.. 

nu flera timmar senare så är jag astrött.. känns som att jag inte sovit på 24 timmar men jag vet att minst 4 har jag iaf fått och dessutom så skriver en vän till mig om att lusses potensiella bror finns på blocket nu för adoption. 

Skit .. varför har jag inte pengar när jag typ behöver det?! why?! varför har jag inte ett JOBB?!

jag antar att allt kommer straffa mig tills den dagen jag gör en ändring med mitt liv.. skaffar mig ett bättre jobb med bättre utbildning, ett hus och då först.. kanske jag kan ge dessa vovvar en massa kärlek och ett permanent hem. 

Förstå mig nu här när jag säger såsom titeln säger. 

I sverige så är det mycket på blocket som behöver omplaceras men nu när jag tittar runt lite så är det fanken mer i USA ( uppenbarligen) men också i England.. visserligen så finns det nog i flera länder i europa men ändå. 

Sverige har några som sagt, men inte så många som i jämförelse då med england tex.. eller så har jag inte hittat alla Siberian huskies sidor som är just för sverige. Så det är väl bra? hmm vet ej.. jag vill gärna tro att det är bra iaf. 

Ska kolla upp egentligen hur många jag kan hitta, för även om det finns några i sverige så behöver det kanske inte alltid bli så att man adopterar en SH i sverige. 

Så många Siberians som ej har ett fast, kärleksfullt och aktivt hem..   

  Would give you my world to take you home,

I Would give you all my love to take you home,

To few are able to understand my passion for you,

that´s why they never would understand why i love you,

         this much....    

Har kommit fram till att om jag nu fick chansen att jobba med något som jag skulle anse passa mig, vara en dröm för mig, och jag skulle kunna jobba nästan gratis bara för att få jobba som det... är antingen med djur eller med musik.

Varför musik? hmm jo, väldigt tidigt i mitt liv, då jag va utsatt som liten med mobbing och utsatthet på annat sätt så försvann jag ofta in i min egna lilla värld där jag ansåg migsjälv som säker.. 

Där började jag dessutom använda mycket av fantasi, allt ifrån att jag va hjälten i mina egna uppspelade berättelser i huvudet eller om det va någon annan som kanske Marvels berättelser.. För att få med inblick så ville jag att det skulle efterlikna mycket av filmer och började hamna först in på musik som hade lite av en celtics variant av sig men sen gick till enya.. 

Efter några år insåg jag att det inte va nog så jag letade på annat håll... och där upptäckte ja OST (Original Soundtrack) till bland annat och främst till filmer. Den där musikaliska delen som fick mig att alltid få gåshud (framför allt till vissa, tom än idag ^^) och som passade så perfekt in till storyn jag hade i huvudet.. detta gjorde att jag nästan besatt började ta reda på dom mest kända filmerna och vem som hade komponserat musikalen. Det visade sig att detta svalna av sakta då jag började jobba i mitt liv och kände att jag inte hade "tid" att fantisera om sånna dumheter. 

Idag kan jag säga att även om jag jobbar och kanske inte just nu fantiserar om något så finner jag sådan musik som ett avslappnande och härlig musik, som passar mitt sätt att vara på. 

Jag önskar lite att jag var mer äventyrlig och nu när jag är arbetslös så blir det mer å mer så...se mer av det natursköna som upplands väsby har å ge. däremot så är jag inte helt där än. Har lite jobb att göra med min hund först så han kan avnjuta en vanlig skogspromenad precis som jag. men så fort vi båda är i samma eller någolunda stämmning så kan jag nog gå i timmar  i skogen och inte en käft kan störa.. på slår jag gärna också på lite OST också   

om jag skulle bli vald att få jobba med musik och framför allt med musikaliska delar/akter så säger jag inte nej.. tex om att bli dririgent. att få stå där framme och styra den lilla vita pinnen för en orkester i samma takt och tempo som önskas för film... eller om jag erbjuds att få "test"lyssna på sån  musik hade också varit nått XD

här är ett exempel på bra OST Musik som jag får extrem gåshud av för att den är sååå bra. filmen för övrigt är en av mina bästa! 

How to train your dragon- John Powell 

Test Drive

Djur... ja har sedan liten (innan musikintresset) har haft och har än idag ett stort intresse för djur.. att få jobba med djur skulle verkligen va en dröm gå i uppfyllelse men framför allt vara något nyttigt. För det är väldigt många idag som har husdjur... Hund, katt, häst, kor, grisar, marsvin, råttor, ormar, fåglar you name it! 

Sååååå... vi får väl se vad framtiden säger, jag tror dock att hur det än går nu med jobb och så, så kommer jag söka till SLU:s djursjukvårdar utbildning som är i uppsala nästa år och framöver.

Det är en bra början till målet men också en framgång till det jag vill jobba med. tänker migsjälv långt fram i tiden faktiskt... om hur jag står där 4 år senare med certifikatet och legitimationen i handen på att jag lyckades. 

drömma kan man göra men det är fanimej värt en chans...