som titeln säger.. dags att gå tillbaka till helvetet. 

sitter på ett jobb som skrivit mig som student trots att jag inte är det och nu går utan lön/betalt under den tid som jag "väntar" på jobb. min febriarilön kommer se katastof ut och värre kommer det å bli om jag fortsätter med detta företag och avtal jag har med dom. 

På måndag får det fanimej vara nog... ser ut som att jag antingen går tillbaka till Akassa (för f**king 3:de gången på ett år!) eller om jag kan få det andra jobbet jag söker. (kan ej nämna jobben nu då det kan leda till tvister)

sen så är jag sååååå trött på oseriösa köpare till den bil jag har! oftast får jag problemet med människor som konstat budar med mig om ett pris dom tycker är bra på min bil TROTS att jag säger att jag har finansigering på den och kan inte gå ner efter en viss summa, och då kan jag också ha sagt det typ 3 ggr till dom också och fortfarande så håller dom på. Känns som att dom tror att jag inte är seriös med mitt pris jag satt på den och/eller chansar på att jag kommer backa.

jag vill bara ha ett jobb, som jag kommer å går, varje dag och känner mig glad över att jag har. ett jobb som jag kan få mer erfarenhet av, få utvecklas för både migsjälv och för företaget samt känna att jag GÖR något om dagarna. jag verkligen HATAR att bara vara hemma och inte göra nånting.. ärligt talat!

Jag är glad dock att jag och en av mina bästa vänner drog in till stan idag och typ snackade skit i ca 3 timmar.. kändes som jag fick ur mig lite från det tyngda hjärtat iaf.  

men så fick hon mig också att inse en sak som hon nämnde. 

Om det inte hade varit för min lillkille så hade jag nog varit mer deprimerad nu än tidigare. för precis som hon sa: han finns där för mig när jag känner mig verkligen värdelös, han får mig att rensa tankarna när jag tränar han eller går bara ut med han på långa promenader (och då helst inne i skogarna runt omkring oss) han får mig att skratta när han hittar på massa konstiga saker å göra osv. Jag håller helt med i det argumentet! men jag vill också tillägga att det är inte bara lussebullen som bidrar till mitt någolunda bättre humör om dagarna utan också patrik, min älskade sambo.

dock så har jag märkt fruktansvärda förändringar i han pga mina konstanta problem med jobben (om det inte är att jag själv säger upp mig så är det att jag blir varslad eller något annat) och ekonomin är väldigt dyster för oss båda just nu. det har juh lett till otaliga sjukhusbesök på sistonde och jag blir mer och mer orolig för han. För HAN blir påverkad mav MINA problem. 

som en ond cirkel... 

Jag hoppas att allt vänder väääääääldigt snart.. annars.. well, jag kommer få ekonomiska problem likväl som andra problem  om detta hade tänkt sig att fortsätta.