jag hua mig vad det har hänt mycket. 

men främst är det nog mig och min jävla nacke/axlar efter bilolyckan som gjort allt till nästan ett rent helvete. jag må inte vara helt begränsad men jag känner mig så begränsad som jag kan bli för att bli psykiskt knäckt av det. 

tänk dig att du konstant har någon som trycker in ett knä det hårdaste dom kan precis mellan skulderbladen och i början av nacken samtidigt som det känns som att med detta tryck av knät så sticker det till och strålar ut smärta från punkten i ryggen till axlarna men inte nog med det... när du känner det och smärtan strålar ner mot armarna i värsta fall och detta tryck i sin tur blir en strålande smärta in i muskelatur i nacken och som leder till sist med att jag får spänningshuvudvärk som sitter i hela dagen. 

gör juh inte saker å ting bättre att det känns som att ingen lyssnar på en om ens problem och bara tar mig som att jag har " bara" lite ont och kan säääääkert göra det ena å det andra. problemet är bara att juh längre detta går och ingen lyssnar desstu mindre känner jag mig värdig och vill bokstavligen bara göra mitt jobb som jag kan göra och sen gå hem igen för å gråta över smärtan och att just ... ingen lyssnar. 

vet inte heller vad jag ska göra för jag känner att jag blir daltandes mellan läkare som aldrig vill ta mitt problem i ett ordentligt tag utan fortsätta med att ge en "skit" och tjärna pengar på att man ständigt måste gå tillbaka för samma problem, samma smärta och samma frågor och svar.

det ENDA som hållt mig någolunda på bra humör är mina älskade hundar och framför allt när jag får dragträna dom. älskar att man får sån frihet av att låta dom dra en och ha kul därframme på kickbiken medans jag får heja på dom och dessutom avnjuta naturen på ett rätt sätt kan man säga. hag blivit lite mer träning med hundarna nu just pga attt jag vill fly från den verklighet som jag lever i nu. jag hoppas bara att jag inte går för långt med hundarna bara. för det är juh inte dom som begärt att bli tränade pga att matte mår dåligt och det enda som funkar är just tränningen med dom. 

ska försöka imorgon på min  lediga dag fixa både bil och migsjälv med läkarbesök för detta funkar fan inte... JAG funkar fan inte! för dom som känner mig så skulle dom märka direkt att jag är inte den jag brukar va/vill va. men det får jag väl låta säga osagt. 

jag bara hoppas på att detta släpper snart..    

jag är dock tacksam att Nicole med Huskiesarna Eldar och Smella tog sin tid att träna med oss på fredan borta vid kungsängen/lillsjön omr. jävligt halt då jag 1) inte hittade mina pannlampor hemma så fick "chansa" på att nicole hade 2) den jag väl fick låna la av så det blev kolsvart i vilket fall (på väldigt isiga vägar ska jag väl kanske tillägga) och som sagt is överallt.. 

Ja, jag lyckades vurpa med Kickbiken 3 ggr under denna tur men det blev betydligt mindre skador än vad jag hade räknat med ärligt talat. eller kanske jag ska säga... det va värt det?   

om ni vill kicka på vem jag pratar om så har ni hennes blogg här:

huskyeldar

nu på söndag kommer det bli ytterligare en vända med hundarna och ser fram emot det! även om det är lång tid dit så tänkte jag att jag skulle köra en vända till här hemma innan söndagen kommer.. och ska jag vara ärlig?

Jag hoppas att snön försvinner, solen smälter bort lite is och vi får ett fantastiskt väder på söndag.