alla dessa jävla tankar! 

jag hållt på såhär sen i december och värre blir det! på jobbet så dock tänker jag inte så mycket på migsjälv och därav föredrar att vara där för att slippa alla dessa konstiga och ärligt talat twistade saker som kommer upp i huvet på mig. 

har slutat med alla läkemedel då ingen hjälper... bokstavligen. så nu går jag hela tiden och tänker på saker som egentligen är helt normala men som blir som en soppa i huvet när man inte kan ha full koncentration på EN. tänk dig ett pussel på 1000 bitar som föreställer ett fint alpinskt landskap som tagit dig flera timmar att sätta ihop. och så är det en bit av den som sticker ut.. du har gjort fel någonstans men du kan inte hitta den. i ren frustration och flera timmars letande efter det får du nog och kastar pusslet i golvet. 

ganska snabbt efteråt ångrar du dig och försöker bygga upp spelet igen. men för att åter igen hitta det där lilla felet..

min smärta i axlar och nacke som nu också gått till någon strålande smärta i höger arm också, känns som det blivit värre vilket gör sömnen HEEEEELT rubbad just nu. kan vakna upp halv 3 (som idag tex) och få tvingas att sätta sig upp och göra sig i ordning och hundarna för å gå en sväng. som tur är så har man juh ett midjebälte för dom där jag sätter kopplena och så får min midja ta "stryk" av deras ryckande eller whatever.. dock så verkar det inte spela någon roll för i ca 20 min så går allt bra och hundarna gör sitt.. sen så kommer mina axelproblem. dom lugnar sig men kommer tillbaka. men efter en 1 timma mitt i natten ute å går med vovvarna så måste jag ändå säga att det va befriande. 

att få göra det jag vill utan att begränsas eller begränsas men du är envis nog med att "tro" på att det släpper snart tänkandet, men framför allt komma bort från allt som finns i huvet när jag är hemma. Men också att vid den tiden att det är så tyst runtomkring en. och så denna vackra vinter som nu kommit också.

Jag skulle verkligen vilja komma bort från hemmet och jobbet i en vecka, ut i vildmarken och bara va men hur lätt är det när man har så mycket å ta hand om hemma? 

jag känner mig splittrad och lever med gråten i halsen dagligen. Vilsen och förstörd skulle man kunna säga att jag är nu... Aldrig känt tidigare men skulle väl komma förr eller senare i vilket fall. 

Mardrömmarna kommer också såklart.. och oftast handlar det om att jag förlorar mina vänner, famlij eller älskade eller migsjälv till något jag inte kan kontrollera men jag får se ALLT. främst är det att jag får se det men vaknar kort därefter. 

konstant orolig och ledsen tär på mig ja, men som tur är så är jag skriven på en smärtklinik på Danderyds sjukhus så vi får se hur det går där. Jag om inte annat känner att jag vill bara bli migsjälv igen. 

Jag har aldrig behövt hjälp, förrns nu.. och jag är glad att det händer för jag känner också bara nu att det enda sättet för mig att hålla mig ihop är att försöka se framåt. när jag är återställd. 

När jag är migsjälv igen......